Senaste inläggen

Av Roger J - 18 augusti 2009 02:37

Ja när livet överraskar så kan vad som helst hända,och det är väl egentligen det enda jag behöver skriva. Ja att det som drabbade mig var Lisa och hon drabbar mig och överraskar mig varje vaken sekund...

Av Roger J - 17 augusti 2009 12:14

Sedan maj månad har jag inte haft anledning att skriva överhuvudtaget. Eftersom jag börjde med denna blogg/dagbog/gnällverkstad för att mitt liv var så... ja tomt. Hade ingenting att satsa mot, inget mål överhuvudtaget mot någonting... jag hade slutat att leva, jag bara existerade och tog upp yta och andades någon annans syre...


När det var som trångast i halsen att få ned nästa andetag utan anlednng, ja då blev jag mot min vilja, av min systerdotter "tvingad" att ta ett konto på facebook för att göra "något annat än bara vara"...


Jag visste mycket väl vad fb var och vad som den användes till... Vad jag inte visste var att resten av mitt liv skulle skapas i samma ögonblick som jag  klickade "Godkänner" som sista handlingen är när man etablerar ett nytt konto på  fb.


Jag hade inte en aning om vad som skulle starta 2 dagar senare....


Detta var en tisdag, på torsdagen fick jag en fråga om godkännande från någon Lisa. Visst, varför inte. Jag var ju naturligtvis nyfiken på vem det var som hette Lisa och ville bli min "vän" på fb.


Det visade sg vara en gammal "heartkrush" från tonåren, ja nästan tonåren då, jag hade blivit 21 någon månd tidigare, men gick ibland då o då till ungdomsgården för att träffa gamla polare och sånt... En kväll i mars 1983 (tror det var 83 för året därpå gjorde jag lumpen i samma månad), skulle den svenska okända rockgruppen Europe spela i Forshaga på Folkets Hus. 


Jamen det var ju ett måste av någon anledning att åka dit, för min del handlade det om musiken men det skulle ske något mycket bättre och viktigare men det begrep inte jag då.


Nåväl, under kvällens gång så gjorde jag något som jag fortfarande inte fattar att jag gjorde. jag gick fram till en av "småtjejerna "(14-15 år) och bjud upp till dans. Jag har aldrig dansat vare sig för eller efter den kvällen så  jag borde nog reagerat bara på  den grejen..


Men tjejen jag "dansade" med blev den enda jag dansade med på hela kvällen. Det var väl inte mer än en låt... kanske 2, som vi "stuffade" runt lite, men hon stannade kvar i skallen av någon anledning, och jag sprang ju på henne då och då på UG men hon hade bott på annat område och familjen hade flyttat till forshaga. Av någon annan anledningen blev det aldrig mer än dansen, trots att jag på UG hade sett och var ganska intresserad av denna flickan på bara 15-16 år men hon var väl typ för "liten" eller ung, jag vet fortfarande inte varför jag inte gjorde något då, för hon har då och då dykt upp i skallen under de mest märkliga tankesprång. 


Så hade det varit fram till denna stund då jag satt framför datorskärmen och läste att det var Lisa från Forshaga och undrade om jag mindes henne från den kvällen då vi dansade och som undrade om jag ville vara "vän". Naturligtvis klickade jag på godkännandet och så började då del 2 av mitt liv. 


 Det tog bara några veckor innan jag var tvungen att säga som det var, hur det låg till och hundra omskrivningar på att jag hade förälskat mig i henne, igen... 


Så nu "pendlar" jag mellan där hon bor och där jag bor, 60 mil tur o retur med långa mellanrum. Som tur är finns det telefon och sms annars vette fan om jag inte hade flyttat närmare. Vi tar allt i sin egen takt och skyndar långsamt. Jag har många hinder ivägen och det största hindret är min ekonomi, jag har inte ens råd att flytta än så det är väl bara att "digga läget".....


Behovet att "skriva av sig" den värsta deprissionen har ju funkat för mig. Jag mår så bra jag har rätt att må, ja förutom värken som aldrig kan bli av med som då och då hindrar allt som jag vil göra men som med allt annat är det bara att digga läget, vad har jag för alternativ?






Av Roger J - 4 april 2009 22:57

För inte allt för länge sedan (vill jag iaf inbilla mig), satt jag ibland och gjorde till ytan sett, enkla blandat o bandat som det kallades. Ett kassettband med musikutsnitt över vad man antingen gillade själv, som någon annan gillade mer eller som man hoppades skulle bli ett kick ass band på näste helgs fest (fylla). Det kunde ta några timmar beroende på vilken längd det var möjligt att spela in på det valda kassettbandet. Ett något längre ord än Compact Disc, men var en form av medialagringsenhet som man via partiklar och ett magnetisk plastband kunde bevara ljud (till dig som är född efter 1990 hi hi hi hi). Men i allmännhet tog det väl mellan 2-4 timmar att göra ett blandat o bandat.


Idag fick jag klart för mig, fullständigt glasklart, vad det är som skiljer det gamla sättet från det nya sättet att göra "blandat & bandat" i digitalformat. DET SJUKT STORA UTBUDET, om man skiter i IPRED-lagen vill säga, eller har en egen stor samling av både Lp-skivor OCH cd's överförda till en hårddisk för lätt access...häpp! så modern man kan va då...


Just där inträder den nya tidens blandat & bandat problem. I och med att man har ALL sin musik SÅ väldigt nära och enkelt tillgängligt. man kan snabbt plocka fram en låt som poppar upp på skivtallriken i skallens Dj-bås... SÅ BLIR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT VÄLJA VAD MAN SKA TA!


Phuuui! Snacka om laddtryck, tur att jag har en wastegate i min sneda mun... Jag bara måste lyssna på ALLT som jag antingen ser och går igenom systematiskt, eller så snabbt över till nästa popcorn som "blippar" upp från skallen källarförråd av glömda låtar som på sin höjd har glidit förbi bland en mass andra bra låtar. Men som i detta "Just nu" sammanhang får den rätta innebörden eller har det rätta tonanslaget.


Att det ska vara så komplicerat egentligen att blanda lite låtar och att det ska ta sådan tid, är det nödvändigt egentligen. det finns ju ofta en "datorn blandar" funktion i de flesta mediaspelares mjukvara. Fast kommer den där biten av en själv med i mixen av ens valda musik då? Knappast troligt eller vad tycker du?



Av Roger J - 4 april 2009 13:57

DENNA ARTIKEL ÄR KOPIERAD OCH EJ REDIGERAD EFTER HÄMTNING FRÅN  http://dennisjohansson75.webblogg.se/  . 

HÄMTNINGEN AV ARTIKELN ÄR SKEDD PÅ http://dennisjohansson75.webblogg.se/ ÖNSKAN OCH

TILLSTÅND FÖR PUBLICERING PÅ ANNAN PLATS ÄR DÄRMED GIVET.


Jag minns john Hron och det brutala mordet på honom, gör du?



Den handlar om hur en ung kille blev brutalt misshandlad till döds av nazister för 14 år sedan.
Debatten blossade upp, då.
Varför ska det till något så ofattbart för att folk ska förstå och reagera?
Varför pratar vi inte om det fortfarande?
Är det någon som känner igen namnet i rubriken?


VARNING: OTÄCK BILD LÄNGRE NER I ARTIKELN


TILL MINNE AV JOHN HRON

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.


Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.

Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?


Mordet

Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.


Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.


Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.


Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.

Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.


John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.


Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.


Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.

Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.


Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.


Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.


Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.

Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.


Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.


Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.


Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.




Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.


KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET !!!

**************************************************


STOPPA NEONAZISMEN - STOPPA FASCISMEN

Av Roger J - 8 mars 2009 11:35

En historia som likt så många andra historier avspeglar det tyranniska beteendet i olika religioner rullas nu upp för omvärlden, en omvärld som nätt o jämt noterar denna händelse i små tidningsnotiser det sinnessjuka som sker runt oss i varje sekund och andetag.


I Brasilien skedde för en tid sedan en grym och barndomsutrotande våldtäkt mot en nioårig flicka som trodde att hon hade rätt till att vara ett barn iaf några år till. Den som flickan litade på, eller trodde att hon kunde lita på, tyckte en dag att flickan hade varit barn länge nog och flickans styvfar (!)våldtog sin adoptivdotter.


Jag trodde i min vuxna naivitet att flickan lidit tillräckligt i och med våldtäkten, men inte då. När det konstaterats att flickan var gravid utfördes en abort på de tvillingfoster som hade blivit resultatet av barndomsstölden. Där borde denna historias slut börja komma till ytan... men inte då, det var nu den skulle ta fart och bli en händelse som just nu är inne på upploppet och återges således av många tidningar och andra medier.


Brasilien är ett Romerskt-Katolskt land när det kommer till religionen och därmed ännu ett land som lever och styrs av de för mig, så sjuka "regler" och "lagar" instiftade av bibeln den diktatoriska PÅVEN i Vatikanen, Rom, Italien.


Trots att graviditeten var resultatet av en grym våldtäkt, trots att offret endast var 9 år, trots allt normalt förnuft, trots detta faktum, ställde sig prästerskapet i Brasilien upp och sade mangrant "att modern till det våldtagna barnet och flickan samt läkarna skall fördömmas av kyrkan enligt de regler som Bibeln och den Romersk-Katolska kyrkan lever efter".


Har du hört/sett/läst något så sjukt i hela ditt liv som kan förklara och rättfärdiga ett sådant beslut?


Kom ihåg att det är religionen som styr i ett sådant land som Brasilien och ett fördömmande från kyrkan uppfattas som något oerhört starkt, som om fördömmelsen skulle komma direkt från Gud själv....


Jaja, men vem bryr sig om vad ett gäng tossiga präster säger egentligen..`? Till att börja med hela den Romersk-katolska kyrkans alla medlemmar, vilket är en jävla massa människor i ett stort antal länder.


Vad Påven säger (och inte säger) har stor betydelse för hundratals miljoner människor i deras vardagliga liv. De har sin religion som rättesnöre, vilket i sig naturligtvis är helt ok för min del. Men när kyrkans egen lilla härförare Påven, pekar och utför en excommunicado gentemot modern och flickan själv, plus de läkare som var involoverade i barmhärtighetsaborten som utfördes efter våldtäkten, ja då är det helt förkastligt.


Det är i sådana här stunder jag verkligen avskyr det ok som så många människor tvingas bära av den religion de tillhör och bekänner sig till. Det är just i sådana här händelser som det verkliga "ansiktet" i det nästintill diktatoriska beteende som en religion egentligen utövar mot alla de som har religionen som livskrycka för att orka med ett i övrigt tungt liv, ett liv med fattigdom, okunskap, och ett hinder i sina liv. I väntan på det utlovade paradiset efter livet, gör de sitt bästa för att kunna få en "biljett" till inträdet i livet efter detta...


En liten flicka som befann sig mitt uppe i sin snart flyende barndom, våldtas av sin styvfar och bestjäls därmed på sin tillit, barndom och oskuldsfullhet av en person som hon trodde att hon kunde lita på. Religionen som skulle ge henne tröst i tunga stunder, dess utövare och ledare fördömmer hennes mor, flickan själv och alla de som hjälpt henne att få tillbaka sin kropp och på så sätt  kanske så småningom, efter många år, kanske hade hon även kunnat få tillbaka orken och kärleken till att vilja leva igen.


Hur uppfattar denna flicka sin omvärld och det svek hon har utsatts för? Hur ska denna flicka kunna gå vidare i sitt redan så sargade liv när t.o.m det enda hon har kvar, religionen, "säger" att hon har gjort fel? Hur i helvete är dessa präster, biskopar och påven själv, hur i helvete är dessa människor skapade? I vilken djävulsk gjutform har de stöpts och varför har de överhuvudtaget kunnat komma till denna så för mig, vansinniga hållning i denna sakfråga. Jag trodde att det var förövaren som skulle fördömmas av sin omvärld, inte offret... Fast är det egentligen konstigt när jag tänker efter... det är ju faktiskt män som skapat dessa "verktyg" att kontrollera folket med.. Så det är nog inte så konstigt ändå att jag uppfattar detta som sinnessjukt...


Det är just sådana här händelser som har fått mig att verkligen förakta allt prästerskap och alla "proffessionella" religionsutövare. De som lever såsom parasiter på resten och deras välvilja att försörja dessa själlösa parasiter.


Hat är ett av de starkaste orden som finns och hat är också en av de två starkaste känslor som vi människor kan erfara. Hat jämte kärlek är de två drivkrafter som balanserar allt vi gör. Hur kan kärleken till livet skapa så mycket hat?


Med vilken rätt tar en religions utövare all livsvilja från människor som egentligen bara vill leva sina liv som så många andra och med hjälp av religion finna sin inre styrka att kämpa vidare i ett tungt liv fyllt av uppförsbackar. Hur kan påven fördömma en handling som utförs för att en liten flicka ska kunna få iaf illusionen av ett normalt liv? Hur kan människor hata så mycket i skydd av en religion som predikar kärleken till sin nästa?


Jag vet varför jag aldrig kan acceptera religionens vansinne... AMEN.

Av Roger J - 27 februari 2009 20:29

Av Roger J - 25 februari 2009 09:38

Hej på dig du, det var ett tag sedan. Jag har under några veckor bedrivit en egen liten undersökning, om vad det är som gör att vuxna människor lägger så mycket tid på att sitta vid sin dator och spela bort dyrbar tid.


Inlockad, på denna så ovetenskapliga undersökning, blev jag av en systerdotter . Hon tyckte, av någon för mig mer eller mindre okänd orsak, att jag skulle engagera mig i facebook (skulle väl typ "träffa nya vänner"). Väl registrerad på facebook upptäckte jag ganska omgående ett nätspel (ett spel av flera), som heter "Mafia Wars", ett spel som tillhandahålls för medlemmarna på facebook. Precis som det låter är det ett spel som utspelar sig i den undre världen.


Som nybliven deltagare i spelet ska man utföra speciella "jobb". Man börjar som "liten gangster" med att råna folk på gatan t.ex för att så småningom klättra i hierkain för att så småningom bilda en egen "maffia familj". Under arbetetet med att klättra ska man även skydda sig mot attacker från andra "gangsterfamiljer", frilansare som mot en olika summor dödar sitt offer på uppdrag från andra familjer och giriga medtävlare som försöker råna sina offer på pengar och ett otal av andra påverkande varibler som finns som hinder på vägen mot total dominans i den undre världen.


Sammantaget så är "Mafia Wars" ett ganska enkelt spel, iaf på ytan. När jag började granska själva upplägget litet närmare så började ett oroande mönster aom jag kände igen från andra liknande "onlinespel". Det finns tre vägar man kan avancera på, finns kanske fler men det är dessa 3 som jag ska berätta om. Väg nummer 1, är den väg jag själv har valt, man jobbar sig upp genom att köpa mark, bygga på den marken samt skydda sina företag från alla andra medspelare, via "fighter" vinna över olika "Dons" och andra familjer. Utföra alla "jobb" som i sin tur genererar pengar och kunskap plus ett antal belöningar som finns utefter den vägen.


Alternativ nummer 2 är en kombination av nummer 1 och köp av så kallade "Rewardspoints" som kan användas för att köpa sig fördelar. För att få dessa "points" ska man klicka på olika reklambanners och acceptera allt från medlemskap i olika kostnadskrävande ANDRA spel som poker och bingo till exempel, till att köpa olika varor via en webbstore. Detta val kan kosta en hel del om man inte ser upp med vad man väljer att klicka på.


Väg nummer 3 är en kombination av 1 och 2 och kontokortet. Med sitt kontokort eller paypal kan man köpa sina "Rewardspoints" i en mer eller mindre obegränsad mängd och därmed kan man köpa sig en högre rankad "nivå" och på så sätt bygga upp sin "Maffiafamilj" på ett ganska enkelt sätt och väldigt tråkigt, men ändå väldigt likt verkligheten om du tänker efter lite.


Väg nummer 3 var helt utesluten för min del. Om jag nu ska delta i detta något märkliga spel ska det vara på ett någorlunda "ärligt" sätt. Jag vill heller inte lägga mina få kronor på något så trivialt som ett internetspel.


Väg 2 skulle kunna vara en värdefull tillgång om det inte var för en sak, med några få undantag kostar även det valet riktiga pengar. För att få "points" måste man i 9 fall av 10 erlägga en viss summa. Som i bingo och poker, vilket i sig kommer att bli mycket dyrare än vad man tänkt sig. Risken med spel och dobbel är som alltid att man kan falla för "speljävulen" vilket i förlängningen kommer att kosta allt man har i tillgångar och mer än så.


Ok, nog om det. Det är ett stort antal variabler som påverkar hur ens egen gansterfamilj utvecklar sig. Spelet är medryckande genom att man som deltagare har et antal sätt att påverka utgången. Man kan om man är lagd så, agera girigt och försöka roffa åt sig så mycket som möjligt t.ex genom att bli en "hitman", alltså att döda andra deltagare för "pengar". Å andra sidan kan man agera mer smart genom att ansluta andra spelare till "sin" familj. Genom alianser skyddar man sig även mot rånförsök och "mord" från andra spelar.


Mafiawars kan vara ett medryckande och engagerande spel och ganska kul, om man väljer att jobba sig upp.


Mafiawars är även en TIDSTJUV av gigantiska mått. För att inte bli utspelad totalt bör man vara inloggad dygnet runt (smart va?), för att kunna skydda sig mot rånförsök, plundring, mord och alla andra händelser man som ledare av en gansterfamilj i spelens värld kan råka ut för.


Fast om man väljer att verkligen engagera sig i spelet blir "belöningen" större. Man blir rikare och rikare, familjen växer, fast inte större än 501 medlemmar i en och samma familj, där har satts en gräns på storleken på familjerna. Medlemmar kan vara allt från dina vänner som du kan erbjuda att vara med i just ditt gäng, men även helt okända andra facebookmedlemmar som vill att just du ska vara med i deras familj samtidigt som de blir medlemmar i din. Ju fler medlemmar desto större "kraft" har man att tillgå i de "fighter" man kan starta mot en motståndares familj för att t.ex råna dem på deras kapitaL.


Vad är det då som gör detta spel så inihelvete smart för de som äger och har utvecklat det? Jag kanske ska nämna att det finns flera andra liknande spelupplägg från samma företag och alla går att delta i för de som är med i FACEBOOK. Just Facebook har avtal med företaget ZYNGA som levererar de spel man kan delta i på facebook.


REKLAMEN naturligtvis. När man spelar utsätts spelaren för reklam, när spelaren väljer att köpa points får man reklamen på köpet och när man väljer att klicka på raklambanners för att få poäng... Ja du kanske förstår nu vad hela grejen går ut på?


Hela spelets upplägg är till för att exponera deltagaren för riktad reklam, som i sin tur genererar mycket mycket pengar till företaget som äger spelet eftersom facebook får betalt per "klick" från de kunder som betalat för en reklamplats. Ett spel som bara är ett av många olika spelvarianter man kan välja mellan. Förutom den direkta reklamen har ju företaget även tillgång till mailadressen via registreringen och jag hoppas att du är medveten om att just mailadresser är CASH för alla reklamföretagen på nätet.


Så om du har funderingar på att vara med i ett sk socialt nätverk som facebook, tänk igenom saken noga när det kommer till erbjudanden om att vara med i något av alla de spel som finns just på facebook och säkerligen finns det sådana onlinespel på flera av de sk sociala nätverksdajterna.


Vill du verkligen spela på facebook nu när du vet lite mer? För detta spelupplägg är bland det mest smarta upplägg som jag överhuvudtaget har stött på. Fast jag måste ju erkänna en sak, i och med mitt val att bara spela på egna meriter och ren affärsmetodik, har spelet Mafiawars i mitt fall enbart varit ett nöje... t.o.m riktigt roligt faktiskt.


Det går att spela och att ha kul samtidigt, bara man är medveten om att man KAN bli utnyttjad som reklammottagare.


Du är inget annat än en konsument som ska dirigeras till rätt vara, kom ihåg det faktumet så kan du har riktigt kul via din hemdator.





Presentation

Omröstning

Tror du att PIRATPARTIET har någon chans i riksdagsvalet?
 JA
 NEJ
 VET EJ
 Bryr mig inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards